Historiens kortaste träningspass

Idag var det tidsträning i Enköping. Vissa ville köra länge, andra valde att köra intervall. Jag valde det senare. En helt nyslätad bana på dryga 3 min varvet. Längs bilvägen gick det så fort att man körde ikapp med bilarna. Dock tog det hela en tråkig törn redan på andra varvet. Punka... En sten eller rot hade punkterat stommen på däcken så att jag hade T-Lock hjälpte inte. Nytt däck är på så det blir ut i skogen på torsdag igen.

GRi Training-pass

Idag blev det ett riktigt gött pass med Robban Grindberg. Det varit ett långt uppehåll från träningen, mestadels på grund av familjära angelägenheter. Men ordningen är återställd och det är dags att komma igång.
Träningen bestod av tempokörning och sen lite ingående på teknik. Blev tyngdpunkt på position vid inbromsning för att få med sig farten genom kurvan för att kunna hålla speed över topparna där det blev större bumps.
Armarna blev som spaghetti och pumpen slog på högvarv. Shit vad det märks att man hållt upp. Men allt som allt satt tekniken fint efter ett tag och jag känner mig rejält nöjd. Blir lite mer fys i veckan nu, och nåt hojpass så klart. Robban filmade lite under dagen. Försöker väl få upp nån snutt senare. Tjing.

Fingertest 2 - Gott besked

Igår var jag in till S1 (eller LedR som jag fått order om att det heter) med svärfar för att kolla lite hur fingret klarade sig. Över förväntan kan man lugnt säga. Körde intervall 4x10 min och kände i stort sett ingenting i fingret. Lite hämmad, men inte så att det påverkade vid inbromsning och liknande som tidigare. Fysen märks det däremot att man slarvat med, men det går ganska snabbt att komma ikapp med. Till midsommarhelgen blir det nog ett pass med Coach Grindberg. Ska bli riktigt kul. Som alltid. Hörs

Fingertest 1

Drog en sväng till S1 idag för att testa hur pass lillfingret höll. Till min glädje kunde jag ligga på betydligt mer än jag trodde, så stundtals kunde jag koncentrera mig på teknik mer än på hur fingret kändes. Blev knappt 45 min kvalitetskörning på ett lätt blött underlag. Nu blir det till att vila handen och testa nästa helg igen.

Blev lätt-tvättat efter dagens pass.

T-Lock

Fick av svärfars dubbdäck äntligen. I morrn ska vi ut och testa mitt lillfinger, och se hur pass det håller. Lär bli blött.
Till i år har vi slopat "korvarna" till förmån för T-Lock. Smidigt system som gör att den ofjädrade massan minskas med över 2 kilo på cykeln, vilket gör cykeln mer lätthanterlig enligt vad jag erfar i alla fall. Och det är säkrare än att köra med slang eftersom man inte kan köra punka annat än genom att slita sönder däcket. Tummen upp.

Här åker en uppsättning T-Lock på svärfarsans hjul

Statusuppdatering



En liten hälsning från starten
på SM i Vimmerby

Hej alla.
Nu har det gått ett tag sen jag körde hoj. Lillfingret som jag slog ur led för snart fem veckor sedan tar längre tid på sig att bli bra än väntat. Jag har besökt arbetsterapeufter och handkirurger och allt verkar gå åt rätt håll, bara väldigt långsamt.
Jag har under tiden försökt hålla mitt träningsschema för fysen, men på grund av att min sambo legat på sjukhus i ett par veckor har det varit svårt att få ihop det. Jag kan väl erkänna att jag inte direkt är i den bästa formen för året. Men det vänder jag snabbt på.
I samråd med läkare ska jag successivt börja köra lite försiktigt med så lite påfrestning som möjligt på handen. Så på söndag blir det att svida på sig grejerna och dra ut i skogen.

12-timmars Skövde

Ja, jag vet. Jag skulle hålla mig lugn ett par veckor. Men det gick inte. Jag har kämpat som fan för att få ihop ett lag till 12-timmars i Skövde och jag tänkte inte missa det.
Fritte ringde sig sjuk fredag morgon, så Larsa Wärn fick hoppa in.
Vi delade upp oss i två gäng med sex timmar var. Nattgänget var Anton Christensen, Larsa Wärn och jag. Det andra gänget var Emil Carlsson, Kristoffer Jönsson och Patrik Ståhl.

Ute på mitt första nattvarv, runt midnatt

Starten gick 22.00 med ett kanonskott. Hela startrakan, första och andra böj var upplysta med hundratals marschaller. Riktigt fränt!! Anton skulle starta och fick en kanonstart. Var på väg mot första böj som tvåa men blev avsatt av en viss 7-faldig världsmästare från Tibro MK. Kom upp och iväg bland de sista. Men vi kämpade på, Larsa ut efter Anton och drog riktigt bra, sen var det min tur. Dessvärre kände jag ganska snabbt att skadan i lillfingret hämmade mig en hel del. Kunde inte hålla i styret.
Banan var rejält vattensjuk och redan efter ett par timmar var den snitslade banan ute på gärdena en enda lång lerig raksträcka. I skogen fanns det gott om surhål att köra fast i om man inte var på hugget.
Runt ett-tiden sa speakern att Anton brutit vid en av tidskontrollerna längs banan, så vi fick skicka ut Larsa för att jaga tid. Vi låg femma då, men vid nästa varvning va vi 25.a och ett drygt varv efter.
Då mitt finger inte höll som jag hoppades kunde jag bara köra ett varv till och vi fick väcka morgongänget lite tidigare. Emil drog ut och började plocka placeringar medan Stoffe gjorde sig iordning. Stoffe som haft ont i handleden sen SM-premiären i Vimmerby drog till med lagets snabbaste varvtider trots en fastkörning, men efter två varv hade hans handled gjort sitt och vi hade inte många gubbar kvar att förbruka. Som tur var fick Antons pappa ordning på hojen så han kunde vara med och dra lite i dagljuset. Patriks Ståhl var på riktigt åkhumör, det märktes. Han bokstavligen flög fram i spåret och satte riktigt vassa varvtider.

Larsa, Stoffe, Emil, Anton, jag och Patrik.

När tävlingen närmade sig sitt slut stog det klart att vi helt klart skulle stå för en makalös uppkörning, men frågan var hur långt det skulle räcka. Målsättningen inför tävlingen var en pallplats, och det var bra nära. Efter 12 timmars körning var vi fyra, endast fem minuter till pallen.
Det här var en idé som blev till verklighet. Om inte om hade funnits, vem vet då hur det hade gått. Jag har redan för avsikt att dra ihop ett lag till nästa år, men då ska vi vara med och fightas om en seger. Extra stort tack till Patriks mamma, Lena Annergård, som var en grym(!) lagledare som var uppe och peppade oss alla hela långa natten.
Lag-SM nästa helg blir det tyvärr inte för mig då jag måste vila mitt finger till SM den 19 maj.

Ofrivilligt uppehåll

Igår drog Göta MS motionsserie igång. Banan var rejält hal efter fredagens snöblandade regn. Jag startade lite stelt och ryckigt, lite stressigt nästan. Ganska snabbt kände jag att kroppen inte svarade som den brukar, antagligen sviter efter förra helgen.
I mitten på andra varvet gled jag omkull på en rot lite lätt. En vurpa som man gör titt som tätt. Men denna gången lyckades jag klämma handen mellan styret och en sten. När jag reste mig kollade jag på handen och såg att lillfingret inte riktigt pekade dit den skulle, och det smärtade en del.
Magnus Östlin hjälpte mig att få hojen ur spår och jag knatade tillbaka till depån. Jonas Karlssons pappa Anders Håll var snäll att hämta hojen och lasta den, och Håkan Kilgren var snäll att skjutsa mig till sjukstugan. Stort tack till Er!!!
Väl på sjukan tog det lite tid som det brukar, men tur i oturen visade det sig att fingret inte var av. Det hade hoppat ur led, och med ett enkelt ryck från docktorn låg det på plats igen. Nu skulle jag vila ett par veckor, så 12-timmars i Skövde nästa helg ser inte så ljust ut, dessvärre. Men till lag-SM i Enköping 6 maj hoppas jag vara igång igen.

SM Vimmerby

I söndags var det så dags för SM-premiär. Gnagaredalen i Vimmerby var platsen och jag åkte ner med familjen redan lördag morgon. Gick ett par prov och kunde konstatera att det skulle bli en blöt och krävande tävling.

Kände mig lugn och sansad vid start, ville bara ut och ha kul. Det rullade på bra, men jag hade lite problem att hitta fästet på de blöta stenarna så det blev lite fjantiga och onödig marksyningar.

5 prov skulle avverkas tre gånger. Första två proven var rätt långa och steniga, medan de sista var lite snabbare och kortare.

På andra varvets andra prov lyckades jag köra fast. Ordentligt..! Jag vet inte hur länge jag fick lyfta, bära och släpa för att komma loss, men det sög musten ur mig totalt. Den läskigaste känslan jag någonsin varit med om. Försökte fortsätta på nästa prov men det fanns inte ett enda uns ork kvar i kroppen, så det var bara att svänga av.

Så här i efterhand är man ju såklart lite besviken, men man får se till att körningen funkade fint fram till missödet. Bara att "bryta ihop och komma igen".

Träningen rullar på

SM-premiären närmar sig. Om bara en dryg vecka smäller det.
Det har flutit på bra med träningar. Tre-fyra fyspass i veckan, och ett par hojpass. Har tränat ett par gånger med Robban Grindberg, och då har Jonas Karlsson också varit med. Det är obeskrivligt hur givande det är för en annan att få dessa möjligheter. Först berättar Robban vad som ska göras, sen får Jonas ofta visa. Och att ta lärdom av en förare av VM-kaliber är galet lärorikt.
Formen känns bra. Lite matt i kroppen efter en hel del träning, men grunderna sitter bra nu och det ska bli kul att åka ner till Vimmerby och bara köra mitt eget race och kolla hur långt man kommer.
Återkommer efter premiären.

Träning Arboga

Igår blev det barmarkspremiär. Följde med Patrik Ståhl (www.patrikstahl.se) och Jessica Malcolmsson (www.jmenduro.com) till MX Ramstigen, för att köra sand. Precis som vi var det ett hundratal förare till som tyckte att detta var en bra idé. Blev mycket träning av omkörning och en hel det tear-offs denna dag.

4 pass á 20 minuter körde vi. Första passet var riktigt knepigt. Banan var fortfarande relativt fin, men jag hade inte rört fjädringen sen förra helgens stenbana i Kungsängen. Den var väldigt svampig för det här föret. Det i kombination med att man inte kört odubbat tidigare i år, bidrog till rätt duktig armpump.

Inför kommande runda vred jag på fjädringen rätt duktigt, och nu gick det fint att köra. Hade rätt bra flyt, framför allt på de långa rakorna. Det som jag strulade med under hela träningen var kurvorna. Man är van vid ett stenhårt underlag, och nu flyttade vallarna på sig hela tiden. Gick i alla fall inte omkull nån gång.

Nästa helg blir det nog en färd dit igen.

Final Östra Open - Kungsängen

Som titeln visar var det i helgen äntligen, eller tyvärr, dags för final i Östra Open. I1 utanför Kungsängen har fått stå för detta de senaste åren. Inte alls mig emot, då banan passar mig riktigt bra.

Målsättningen inför serien var en top fem-placering, och inför finalen var jag sexa endast tre poäng upp till femte. Då jag var sjuk förra helgen tappade jag lite kontakt med täten i serien, men fick starta i andra seedade led.

Startade ganska lugnt och avvaktande, men redan efter halva varvet började jag komma ikapp ett par av de som startade framför, så de körde jag om. Strulade med lite kramp, men efter första service var den borta och jag kunde börja dra lite mer. Lyckades efter andra varvet gå upp i ledning och efter det var det ingen som mäktade med det tempot jag höll. Blev en vinst med ganska klara 55 sekunder.

Det som framför allt gjorde detta var dels den högintensiva tempoträningen jag kört med Robban Grindberg. Jag hade mer attack under hela racet. Den andra delen är den mentala. Redan på fredagen började jag försöka peppa mig själv, och till start hade jag en riktigt skön inställning.

Tack vare detta, som jag nog får kalla mitt livs race, hoppade jag upp i totalen och slutade 4.a bara tre poäng från pallen. Jag är riktigt riktigt nöjd med detta! Mina målsättningar för både Östra Open och Östra by Night är uppnådda med marginal, och från prisutdelningen fick jag med mig två fina pokaler.

Inget Östra i helgen - sjuk...

Fan så irriterande. Har lyckats hålla mig frisk hela vintern, men nu ville inte kroppen längre. Lagom till Östra i Bergby som jag skulle kört i morse fick jag feber och massa skit.
Ska försöka krya på mig och vara tillbaka nästa vecka i Kungsängen.

Östra By Night-Final Botkyrka

I onsdags kväll bar det iväg till Botkyrka för final i den nya miniserien Östra By Night.
I min klass, Bredd, stod det inför tävlingen mellan mig och Magnus Norberg. Jag hade 5 poäng upp till honom i totalen. Mange är en rutinerad och snabb förare så jag funderade rätt mycket på hur jag skulle göra. Jag var tvungen att vinna, och Mange bli trea som bäst - då tog jag hem segern i serien.
Väl vid start fullkomligt vräkte regnet ner, och på grund av tjälen i marken hade vattnet ingenstans att ta vägen, utan det blev en av de blötaste tävlingarna jag kört. Jag letade efter Mange i mörkret och ställde mig bredvid honom. Jag tänkte att om vi startar ihop och jag släpper honom med ett par meter, så behöver jag bara vara i bakhjulet på honom för att vinna.
Tappade honom lite väl mycket i början, så jag såg honom inte ens. Men envis som man är kämpade jag ikapp och vid första varvningen var jag precis bakom honom.
En bit in på andra varvet kände jag att jag hade mer att ge, och samtidigt som vi släppte förbi en junior passade jag på att smita förbi Mange. Sen tog jag rygg på junioren och efter ett tag såg jag inte längre Mange i hasorna.
På fjärde (av sex) varvet gick jag omkull i den största vattenpölen på hela banan. Låg där raklång och tänkte att nu skiter jag i det här. Ville hem till värmen, haha. Men jag fick rygg på klubbkompisen Alex Gunnerheim och vi hade en skitrolig fajt resten av racet. Riktigt jämnt och bra drog vi.
Väl i mål visade de sig att jag gjort vad jag kunnat och vunnit. Dessutom hade tydligen Mange Norberg brutit efter två varv, så på grund av det knallade jag om i tabellen och blev etta i den här serien. Målsättningen var topp tre, men en vinst gör ju inget.
Nu var det visserligen första året som vi körde så det blir nog tajtare racing nästa år.

Östra Open no.5 Lunda

Igår drog andra halvan av Östra Open igång. Denna gång stod Östhammar som värd och bjöd på en svårkörd bana på Lunda flygfält. Rejält med snöblask hade fallit under lördagsnatten så det blev premiär för snösulor.

Startade denna gång i andra led då jag klättrat till 6.a totalt efter Västerås. Drog ifrån på en gång och fick en lucka. Kom ikapp två som startade innan mig då de gått omkull. Tyckte jag fick in ett fint flyt, men sen fick jag världens kramp i underarmarna. Kände inte styret knappt och gick omkull säkert 5 gånger första varvet.
Andra och tredje varvet flöt på lite sådär. Hade stora problem att hitta flytet i körningen, framför allt där det var snöspår. Till fjärde och sista varvet kom Coach Grindberg fram och snackade mig tillrätta och jag åkte ut med en riktigt skön inställning. Satte snabbaste varvet för dagen utan problem. Tänk vad lite mental coachning kan göra... Tack Robban!

Då dagen var lite sisådär blev ju resultatet detsamma. 8.a i bredd är väl precis utanför okej... Tappade även till 7.a totalt i klassen.

På onsdag är det sista Östra By Night. Den går i Botkyrka. Där hoppas jag kunna knyta ihop säcken och sluta på pallen totalt, vilket var målsättningen inför denna miniserie.

Göta KM-final Ön

På söndagen var det dags för KM-final ute hos Fritz Andersson på ön. På grund av att jag missade förra deltävlingen när Charlie föddes, låg jag nu delad trea med Anton Christensen och Jörgen Lindholm.
Anton har kört grymt bra på sistone, så jag tänkte att jag börjar med att ta rygg på honom. Jag försökte så gott jag kunde, men denna dag gick det bara inte. Hade varit uppe nästan hela natten med ett oroligt spädbarn, och kunde inte alls koncentrera mig.
En stor slinga var dragen ute på Mälaren, vilket va riktigt häftigt. Tyckte inte att jag fick nån fart alls dock, och det visade sig när jag kom hem att jag hade 8 (!) hela dubb kvar i mitten på bakdäcket. Inte undra på att det inte gick framåt.
Rullade åt sidan efter bara två varv, då det inte kändes säkert att fortsätta. Pga att jag inte hade nån fokus alls denna dag for jag stundtals som en flipperspelskula mellan träden. Och jag vill inte riskera nån skada så det fick bli att avbryta finalen.
9.a totalt i KM är väl okej, med ett missat och två avbrutna race i serien.

Östra Open no.4 Västerås

I Lördags landade vi i Västerås för att klara av halvtid i Östra Open-serien. Start var vid rallycrossbanan och vi belv lovade en kort och snabb bana som för oss i bredd skulle avverkas 6 gånger.

Startade i sista seedade led med klubbkompisen Larsa Wärn, och det kom att bli en katt-och-råtta-lek hela tävlingen igenom. Vi turades om att dra och det skiljde mindre än en sekund mellan oss de första varven. Men mot slutet lyckades jag öka lite och marginalen mot Larsa var 12 sekudner till min fördel när vi gick i mål.
Femma blev jag och hade bara 5 sekunder upp till 4.e platsen. Grymt tajt i bredd just nu, och det är skitkul.
Banan var den bästa hittills. Blir bara bättre och bättre banor för varje helg, så man undrar hur det här ska sluta. Nästa helg blir det race i Östhammar.

Teknikträning

Idag körde jag och Jonas Karlsson ett teknikpass med vår tränare Robban Grindberg. Kändes lite stelt till en början när vi körde konbana, men ju mer vi körde desto mer naturligt kändes de olika momenten. Stundtals satt tekniken riktigt bra, och jag känner att jag fattar vad Robban är ute efter även om man inte alltid ser det direkt i körningen. Behöver gå igenom en del saker i huvudet på mig själv så blir det nog bra.

Besök gärna Robbans tränarblogg på www.gritraining.net

Östra Open no.3 Torstuna

Idag gick tredje Östra på samma bana som vi körde i onsdags. Banan blir bara finare och finare ju mer man kör och i det skick som den nu är, är det helt klart seriens roligaste bana hittills.
Precis som förra helgen var det jättekallt när jag rullade in i depåområdet. -19 visade bilen, och på förarmötet togs ett majoritetsbeslut om att korta av tävlingen ett varv.

Började ganska stelt idag. Försökte åka fort och på attack men det blev bara stresskörning och slutade med att jag låste framhjulet på en mindre berghäll och la mig. Efter det återkom tekniken och den funkade riktigt riktigt bra. Men det blev bara filmjöksåka av det hela. Jättebra rullfart och tekniskt bra, men ingen riktig attack. Vet inte om det var kylan som gjorde det, men jag vet att jag kan åka snabbare...

Blev sexa idag och klättrade upp inom top tio i totalställningen, så det var ju kul. Nästa Östra går i Västerås om en vecka.

Östra By Night no.2 Torstuna

Ikväll gick deltävlig två av tre i Östras mini-mörker-serie. Banan var något av en hemmabana, och det var i stort sett samma bana som vi kört ett KM samt Hartan Cup på. Med handen på hjärtat tror jag aldrig att jag varit sämre förberedd inför ett race. Kom hem från BB två timmar innan start och hade ingenting i ordning. Snittat 4 timmars sömn sedan i fredags, och har dessutom varit dyngförkyld i en vecka, även om det i stort sett är borta.

Men nog med bortförklaringar...

Banan var mycket lurig idag. Det var så hårt i backen att det blev halt. Trots att jag hade helt nytt framdäck tappade jag fästet flera gånger. Stannade vid två tillfällen för att kolla om jag hade punktering i fram, men såg inget. Hade en idé om att jag hade för högt lufttryck, men när jag kom hem var det perfekt tryck. Så det va helt enkelt svårt att hitta fäste idag. Gjorde ett par marksyningar de tre första varven, men sen tyckte jag att det släppte lite. Lyckades sätta min snabbaste varvtid på sista varvet. Fick i slutet på varv fyra stanna och byta glasögon då de var fulla med is på insidan efter marksyningarna.

Trots tidsförlusten blev jag trea i breddklassen bara 58 sek upp till klubbkompisen Larsa Wärn som körde riktigt bra idag. Det är jag faktiskt riktigt nöjd med, med tanke på omständigheterna

På lördag är de Östra no.3 på samma bana. Det ska bli riktigt kul.

Välkommen Charlie Fagerlind

Fredag kväll den 27.e januari kl 22.33 anlände nästa generation enduroförare på Uppsala Akademiska Sjukhus. En efterlängtad son, och framför allt lillebror till världens stoltaste Leo.

Allt gick bra även fast den lilla krabaten bestämde sig för att komma 15 dagar tidigt.

2012 AMA Supercross RD3 Dodgers Stadium

Här kommer tredje rundan av Supercrossen från USA.
Efter det här racet är min favorit Ryan Dungey uppe i ensam ledning i mästerskapet på sin KTM.

Östra Open no.2 Sala

Gårdagens race var en kamp mot hjärnan. Sala är allt annat än en favoritbana. Har bara dåliga minnen därifrån. Försökte så gott det gick att förbereda mig mentalt inför tävlingen men det var inte helt lätt.

Det var mycket kallt när vi rullade in till motorstadion utanför Sala. Minus 17 visade bilen så det blev premiär för påsar på styret och jacka på överkroppen. Startade i andra seedade startled och började med att ligga bakom de andra för att bli varm i kroppen. Men jag hade jätteproblem med temperaturen i fingrarna och jag kände inte styret stundtals. Detta trots att jag värmt upp ordentligt.
Åkte och peppade mig själv hela tiden, men det var inte helt lätt för jag åkte samtidigt och irriterade mig på banan. För den som aldrig kört i Sala kan jag tala om att banan är så tight dragen att det känns som att man ibland svänger runt sin egen axel.
Försökte efter varje varv skruva på fjädringen för att få till den. Kändes hela tiden som att det studsade snett och jag tappade fästet hela tiden. Till sista varvet fick jag till det och lyckades direkt kapa 30 sekunder jämfört med tidigare varv. Men det var lite sent att få till det, och jag rullade in på en mycket blygsam 12.e plats.

Nu blir det lite lugnt i veckan. Nån mörkerkörning blir det garanterat. Sen är det dags för KM igen den 29.e hemma hos Håll/Wärn.

Göta KM Torstuna / Hartan Cup

Idag gick Götas fjärde KM-deltävling. Samma ställe som i söndags, men i mörkret. En deltävling uppkallad efter Götaiten Sten Hartsell - Hartan Cup. Förutom att den körs i mörker sker starten med avstängd motor, alla samtidigt.

När skottet brann av startade inte min hoj. Behövde lägga i friläge och stänga av lamporna innan den startade. Som tur var fick en del andra inte heller igång sina cyklar, så jag va väl 18.e eller 19.e man iväg. Körde lite aggressivt så va väl uppe på 14.e när vi kom in i skogen. Väl där inne fanns det inte mycket att göra då de blöta traktorspåren killarna framför åkte i lämnade en tjock fin dimma bakom sig.
Lyckades ändå köra upp mig till 6.a när vi gick ut på varv två. Men snart därefter bromsade jag stopp och tippade omkull. Tre killar kom om och jag fick jaga igen. Körde om dem igen och kom ikapp nästa precis när vi skulle över ett dike där det låg en spång. Återigen spelade den vita dimman mig ett spratt och jag missade spången och åkte ner i diket. Där blev jag stående i nästan en minut.
Väl uppe igen rullade det på riktigt fint, men jag va ju lite långt bakom resten. I mål som sjua med blandade känslor. Minst sagt. Vansinnig för att cykeln inte startade, än mer ursinnig på vissa personer som aldrig kan flytta på sig i spåret. Men riktigt nöjd med körningen och orken när det väl rullade på.
Pratade med min tränare Robert Grindberg på vägen hem och ventilerade lite, så nu lägger vi det här bakom oss.

På lördag är det dags för Östra Open nummer två i Sala. Inte nån favoritbana direkt, men känner att jag har rätt bra flyt nu så det ska bli kul.

R.I.P Mika Ahola 1974-12-13 -- 2012-01-15

Den finska enduroföraren Mika Ahola han under sina år bli världsmästare fem gånger individuellt, och sju gånger Six Days-vinnare med det finska landslaget. Där var han även totalsnabbaste förare 1999, 2001 and 2002.

Ahola var den förste utlänske föraren som vann Novemberkåsan 1993. Han var även dittills den yngste, bara 18 år gammal. Samma år gjorde han VM-debut på Husqvarna. 1997 skrev han på med TM. 2001 var han VM-tvåa för tredje gången, efter att ha missat guldet med en ynka poäng efter Sveriges Anders Eriksson i 500cc-klassen.

Efter ytterligare en andraplats 2002 och en tredjeplats 2003, böt han tillfälligt tillbaka till Husqvarna för att sedan skriva på för Honda 2006. Denna gång tvåa igen efter KTM's Samuli Aro i E2.
2007 säkrade Ahola guldet med sju deltävlingssegrar före Aro och Yamahas Johnny Aubert. Till 2008 böt Ahola klass till E1 och lyckades där bli världsmästare för andra gången i rad. Denna gång före KTM's Iván Cervantes. Efter att 2010 vunnit sin fjärde raka VM-titel böt Ahola klass till E3. Efter sitt femte raka guld blev han den första föraren någonsin att vinna VM i alla tre klasserna.

I mina ögon var han en av de största. När jag började köra var han en av de som jag såg upp till allra mest. Han hade en säregen körstil som många personer hade åsikter om. Men vad gjorde det... han var snabbast i världen.

Den 1 januari i år lät Ahola berätta att han skulle lägga hjälmen på hyllan. Han avled söndagen den 15.e januari på ett sjukhus i Barcelona, på grund av inre skador sedan en träningskrasch ett par veckor tidigare.

Mika Ahola blev 37 år... Vila i frid.

2012 AMA Supercross RD2 Phoenix - 450

Inatt kördes andra rundan av Supercrossen i USA. Ryan Dungey som är min favorit tog KTM's första SX-seger någonsin. Riktigt fränt.

2012 AMA Supercross RD2 Phoenix - 250

Göta KM Torstuna

Idag gick tredje deltävlingen i Götas tredje KM på en kalasfin bana i Torstuna. Startade i andra led med Fritz Andersson och Johan Hallberg. Tog rygg på Fritte i början, men ganska snart kom Emil Carlsson som ett skott bakifrån och jag tappade kontakt.
Åkte lite i ingenmansland ett tag, ingen att dra med eller försöka dra ifrån. Men i slutet av varv två såg jag att Linus Wester och Anton Christensen närmade sig en aning. Då fick jag lite energi och höjde tempot litegrann.
I skogen fanns de mycket isar som var förrädiska. En del höll, en del gjorde det inte. På mitt fjärde varv kom jag på en raka i ganska hög fart och blev lite paff när en is gav vika. Det var som att köra in i ett cykelställ och jag fick mig en rejäl flygtur. Landade mjukt, men cykeln satt rätt duktigt så den fick jag lyfta upp. Glasögonen var helt genomblöta så de fick jag åka in och byta vid varvningen.
Sen rullade det på rätt bra. Kom femma efter Martin Larsson, Jonas Karlsson, Emil Carlsson och Fritz Andersson. Det är fyra killar som ska vara framför mig, så det är jag mycket nöjd med.

På tisdag är det natt-KM på samma bana. Ska bli riktigt skoj.

Östra Open i Östhammar inställt

På grund av all nederbörd som varit i veckan tog Östra beslutet att ställa in dagens race och flytta det till den 19.e februari istället. Klokt gjort tycker jag. Det är bättre att se till att det är ordentligt fruset
Idag blev det istället en lite chill dag. Greja lite i huset och fixa lite i garaget. Åka till morsan och gratta syrran som fyller 31 idag.
I morgon blir det Götas KM no.3 i Torstuna, så vi laddar för det istället.

GoPro hjälmkamera från A1

GoPro hjälmkamera är ju bara en underbar uppfinning. Det känns verkligen som att man är mitt i racet. Riktigt skönt klipp.

Östra By Night no.1

Sitter vid köksbordet och försöker varva ner efter kvällen premiär av den helt nya serien Östra By Night. Tävlingsplatsen var densamma som i söndags, lika så banvarvet. Enda skillnaden var att vi skulle köra 4 varv i sträck och inte vila mellan.

Började med att gå ut lite lagom för att bli ordentligt varm. Kom ganska snabbt ikapp ett par juniorer som startade innan. De hängde sedan på mig, vilket alltid är ett stressmoment. I slutet på första varvet kom Magnus Norberg ikapp - en förare jag personligen tycker är riktigt duktig. Han startade 20 sek bakom mig, så jag tänkte att om jag håller rygg på honom blir det här bra.
Varv två rullade på utan problem och jag hade hela tiden Magnus inom en 50-tal meter framför mig. När vi gick ut på tredje varvet tänkte jag att skulle försöka stressa honom lite och se om han kanske gjorde nåt misstag. Istället var det jag som bromsade stopp. Fort iväg, lite lätt stressad... bromsade stopp. Gjorde ett försök till att öka tempot, och ja, jag bromsade stopp.
Jag tog tre djupa andetag och tänkte att nu jävlar skärper vi till oss och försöker komma ikapp Norberg. Sagt och gjort, jag fick upp ett bra flyt och högt tempo och i slutet på varv tre var jag alldeles i bakhjulet på honom.
Dessvärre var jag på grund av detta lite trött i ryggen inför sista varvet så jag orkade inte riktigt hålla rygg hela vägen in i mål utan var 7 sek efter. Men eftersom han startade 20 efter mig vann han med 27 sekunder.

Men shit vad jag är nöjd med det!!! Tvåa. Bortsett från juniortabbarna på varv tre flöt det på bra, och min målsättning att komma topp tre i den här mörker-serien verkar ju i alla fall inte orimligt.

På lördag är det dags för nästa Östra Open. Denna gång i Östhammar.

2012 AMA Supercross RD 1 Anaheim

Supercrossen i USA är nåt som jag följer årligen. Tajt racing på absolut toppnivå. Gillar pulsen kring det hela och killarna inspirerar verkligen en. Min favorit är Ryan Dungey #5, i år på KTM. En dröm skulle helt klart vara att åka över för att kolla på ett race på plats.

Östra Open-premiär på Rörken

Äntligen är årets roligaste serie igång; Östra Open. Vi drog igång strax utanför ett kallt Uppsala på Rörkens motorstadion.
Vi började med ett helt varv på crossbanan, för att sedan vika av i skogen. Varvet var ca 20 min, och skulle av oss breddåkare köras 4 gånger med service mellan varje varv. I skogen var det mycket lömskt. Banan var i sig stenig, men på grund av bara ett fåtal kalla dagar gick det hål på flera ställen och det kunde ta tvärstopp om man inte var uppmärksam.
Jag valde, på grund av lite tidigare knä- och ryggbekymmer, att ta det väldigt lugnt. Jag stog upp nästan hela tiden och koncentrerade mig mer på den körtekniska biten. Inför sista varvet ökade jag tempot lite och förbättrade tiden med ca 30 sek direkt, vilket gav en bra indikation tycker jag.
I mål rullade jag som sexa i klassen. Det känns bra eftersom jag siktar på topp-5 i serien detta år, och gick ut så pass lugnt.

På onsdag kväll är det premiär för Östra By Night på samma ställe som idag. Det är samma gäng som annordnar denna serie om 3 deltävlingar, men skillnaden är att det är mörkerkörning som gäller. Gå in på svenduro.se för mer info.

2012 står för dörren...

Nu var det ju ett tag sen jag skrev nåt här. Över ett år sen faktiskt. Jag har gjort lite försök att knåpa ihop en "riktig" hemsida, men det finns varken tid eller motivation till det. Så det får bli lite racebloggande här istället.

2011 var ett år jag helst vill glömma. En knäskada i maj strulade till resten av året och det var inte förrän i början på november som jag började rulla lite igen.
Inför det här året kommer jag fortsätta köra för Team KW-Service i Strängnäs. Det är nu fjärde året som dom hjälper mig, vilket betyder jättemycket. Borrsvängen AB fortsätter vara den stora anledningen till att jag kan hålla på med den här sporten. Janne "Borris" Fransson med familj har ett enorm engagemang i det jag gör. Berna Racing fortsätter justera fjädringen, vilket jag är grymt nöjd med. Marco kan sina saker och vi börjar förstå varandra väl.
Till 2012 har jag inlett ett samarbete med Sveriges bästa endurostränare, Robban Grindberg. Robban har genom åren arbetat med toppförare som Niklas Gustafsson, Jonas Karlsson och Vanja Kollmann, och det ska bli mycket spännande att se vad han kan åstadkomma med mig. Den gemensamma målsättningen är SM-poäng i SM2-klassen. Om det blir ett eller flera får tiden utvisa.

Numer sadlar jag en KTM 350 EXC-F SixDays. En cykel som jag gillade från dag ett, och jag tror att med lite finjusteringar kan det nog börja gå lite snabbare.

Väl mött i skogen allesammans.