12-timmars Skövde

Ja, jag vet. Jag skulle hålla mig lugn ett par veckor. Men det gick inte. Jag har kämpat som fan för att få ihop ett lag till 12-timmars i Skövde och jag tänkte inte missa det.
Fritte ringde sig sjuk fredag morgon, så Larsa Wärn fick hoppa in.
Vi delade upp oss i två gäng med sex timmar var. Nattgänget var Anton Christensen, Larsa Wärn och jag. Det andra gänget var Emil Carlsson, Kristoffer Jönsson och Patrik Ståhl.

Ute på mitt första nattvarv, runt midnatt

Starten gick 22.00 med ett kanonskott. Hela startrakan, första och andra böj var upplysta med hundratals marschaller. Riktigt fränt!! Anton skulle starta och fick en kanonstart. Var på väg mot första böj som tvåa men blev avsatt av en viss 7-faldig världsmästare från Tibro MK. Kom upp och iväg bland de sista. Men vi kämpade på, Larsa ut efter Anton och drog riktigt bra, sen var det min tur. Dessvärre kände jag ganska snabbt att skadan i lillfingret hämmade mig en hel del. Kunde inte hålla i styret.
Banan var rejält vattensjuk och redan efter ett par timmar var den snitslade banan ute på gärdena en enda lång lerig raksträcka. I skogen fanns det gott om surhål att köra fast i om man inte var på hugget.
Runt ett-tiden sa speakern att Anton brutit vid en av tidskontrollerna längs banan, så vi fick skicka ut Larsa för att jaga tid. Vi låg femma då, men vid nästa varvning va vi 25.a och ett drygt varv efter.
Då mitt finger inte höll som jag hoppades kunde jag bara köra ett varv till och vi fick väcka morgongänget lite tidigare. Emil drog ut och började plocka placeringar medan Stoffe gjorde sig iordning. Stoffe som haft ont i handleden sen SM-premiären i Vimmerby drog till med lagets snabbaste varvtider trots en fastkörning, men efter två varv hade hans handled gjort sitt och vi hade inte många gubbar kvar att förbruka. Som tur var fick Antons pappa ordning på hojen så han kunde vara med och dra lite i dagljuset. Patriks Ståhl var på riktigt åkhumör, det märktes. Han bokstavligen flög fram i spåret och satte riktigt vassa varvtider.

Larsa, Stoffe, Emil, Anton, jag och Patrik.

När tävlingen närmade sig sitt slut stog det klart att vi helt klart skulle stå för en makalös uppkörning, men frågan var hur långt det skulle räcka. Målsättningen inför tävlingen var en pallplats, och det var bra nära. Efter 12 timmars körning var vi fyra, endast fem minuter till pallen.
Det här var en idé som blev till verklighet. Om inte om hade funnits, vem vet då hur det hade gått. Jag har redan för avsikt att dra ihop ett lag till nästa år, men då ska vi vara med och fightas om en seger. Extra stort tack till Patriks mamma, Lena Annergård, som var en grym(!) lagledare som var uppe och peppade oss alla hela långa natten.
Lag-SM nästa helg blir det tyvärr inte för mig då jag måste vila mitt finger till SM den 19 maj.