Historiens kortaste träningspass

Idag var det tidsträning i Enköping. Vissa ville köra länge, andra valde att köra intervall. Jag valde det senare. En helt nyslätad bana på dryga 3 min varvet. Längs bilvägen gick det så fort att man körde ikapp med bilarna. Dock tog det hela en tråkig törn redan på andra varvet. Punka... En sten eller rot hade punkterat stommen på däcken så att jag hade T-Lock hjälpte inte. Nytt däck är på så det blir ut i skogen på torsdag igen.

GRi Training-pass

Idag blev det ett riktigt gött pass med Robban Grindberg. Det varit ett långt uppehåll från träningen, mestadels på grund av familjära angelägenheter. Men ordningen är återställd och det är dags att komma igång.
Träningen bestod av tempokörning och sen lite ingående på teknik. Blev tyngdpunkt på position vid inbromsning för att få med sig farten genom kurvan för att kunna hålla speed över topparna där det blev större bumps.
Armarna blev som spaghetti och pumpen slog på högvarv. Shit vad det märks att man hållt upp. Men allt som allt satt tekniken fint efter ett tag och jag känner mig rejält nöjd. Blir lite mer fys i veckan nu, och nåt hojpass så klart. Robban filmade lite under dagen. Försöker väl få upp nån snutt senare. Tjing.

Fingertest 2 - Gott besked

Igår var jag in till S1 (eller LedR som jag fått order om att det heter) med svärfar för att kolla lite hur fingret klarade sig. Över förväntan kan man lugnt säga. Körde intervall 4x10 min och kände i stort sett ingenting i fingret. Lite hämmad, men inte så att det påverkade vid inbromsning och liknande som tidigare. Fysen märks det däremot att man slarvat med, men det går ganska snabbt att komma ikapp med. Till midsommarhelgen blir det nog ett pass med Coach Grindberg. Ska bli riktigt kul. Som alltid. Hörs

Fingertest 1

Drog en sväng till S1 idag för att testa hur pass lillfingret höll. Till min glädje kunde jag ligga på betydligt mer än jag trodde, så stundtals kunde jag koncentrera mig på teknik mer än på hur fingret kändes. Blev knappt 45 min kvalitetskörning på ett lätt blött underlag. Nu blir det till att vila handen och testa nästa helg igen.

Blev lätt-tvättat efter dagens pass.

T-Lock

Fick av svärfars dubbdäck äntligen. I morrn ska vi ut och testa mitt lillfinger, och se hur pass det håller. Lär bli blött.
Till i år har vi slopat "korvarna" till förmån för T-Lock. Smidigt system som gör att den ofjädrade massan minskas med över 2 kilo på cykeln, vilket gör cykeln mer lätthanterlig enligt vad jag erfar i alla fall. Och det är säkrare än att köra med slang eftersom man inte kan köra punka annat än genom att slita sönder däcket. Tummen upp.

Här åker en uppsättning T-Lock på svärfarsans hjul

Statusuppdatering



En liten hälsning från starten
på SM i Vimmerby

Hej alla.
Nu har det gått ett tag sen jag körde hoj. Lillfingret som jag slog ur led för snart fem veckor sedan tar längre tid på sig att bli bra än väntat. Jag har besökt arbetsterapeufter och handkirurger och allt verkar gå åt rätt håll, bara väldigt långsamt.
Jag har under tiden försökt hålla mitt träningsschema för fysen, men på grund av att min sambo legat på sjukhus i ett par veckor har det varit svårt att få ihop det. Jag kan väl erkänna att jag inte direkt är i den bästa formen för året. Men det vänder jag snabbt på.
I samråd med läkare ska jag successivt börja köra lite försiktigt med så lite påfrestning som möjligt på handen. Så på söndag blir det att svida på sig grejerna och dra ut i skogen.

12-timmars Skövde

Ja, jag vet. Jag skulle hålla mig lugn ett par veckor. Men det gick inte. Jag har kämpat som fan för att få ihop ett lag till 12-timmars i Skövde och jag tänkte inte missa det.
Fritte ringde sig sjuk fredag morgon, så Larsa Wärn fick hoppa in.
Vi delade upp oss i två gäng med sex timmar var. Nattgänget var Anton Christensen, Larsa Wärn och jag. Det andra gänget var Emil Carlsson, Kristoffer Jönsson och Patrik Ståhl.

Ute på mitt första nattvarv, runt midnatt

Starten gick 22.00 med ett kanonskott. Hela startrakan, första och andra böj var upplysta med hundratals marschaller. Riktigt fränt!! Anton skulle starta och fick en kanonstart. Var på väg mot första böj som tvåa men blev avsatt av en viss 7-faldig världsmästare från Tibro MK. Kom upp och iväg bland de sista. Men vi kämpade på, Larsa ut efter Anton och drog riktigt bra, sen var det min tur. Dessvärre kände jag ganska snabbt att skadan i lillfingret hämmade mig en hel del. Kunde inte hålla i styret.
Banan var rejält vattensjuk och redan efter ett par timmar var den snitslade banan ute på gärdena en enda lång lerig raksträcka. I skogen fanns det gott om surhål att köra fast i om man inte var på hugget.
Runt ett-tiden sa speakern att Anton brutit vid en av tidskontrollerna längs banan, så vi fick skicka ut Larsa för att jaga tid. Vi låg femma då, men vid nästa varvning va vi 25.a och ett drygt varv efter.
Då mitt finger inte höll som jag hoppades kunde jag bara köra ett varv till och vi fick väcka morgongänget lite tidigare. Emil drog ut och började plocka placeringar medan Stoffe gjorde sig iordning. Stoffe som haft ont i handleden sen SM-premiären i Vimmerby drog till med lagets snabbaste varvtider trots en fastkörning, men efter två varv hade hans handled gjort sitt och vi hade inte många gubbar kvar att förbruka. Som tur var fick Antons pappa ordning på hojen så han kunde vara med och dra lite i dagljuset. Patriks Ståhl var på riktigt åkhumör, det märktes. Han bokstavligen flög fram i spåret och satte riktigt vassa varvtider.

Larsa, Stoffe, Emil, Anton, jag och Patrik.

När tävlingen närmade sig sitt slut stog det klart att vi helt klart skulle stå för en makalös uppkörning, men frågan var hur långt det skulle räcka. Målsättningen inför tävlingen var en pallplats, och det var bra nära. Efter 12 timmars körning var vi fyra, endast fem minuter till pallen.
Det här var en idé som blev till verklighet. Om inte om hade funnits, vem vet då hur det hade gått. Jag har redan för avsikt att dra ihop ett lag till nästa år, men då ska vi vara med och fightas om en seger. Extra stort tack till Patriks mamma, Lena Annergård, som var en grym(!) lagledare som var uppe och peppade oss alla hela långa natten.
Lag-SM nästa helg blir det tyvärr inte för mig då jag måste vila mitt finger till SM den 19 maj.

Ofrivilligt uppehåll

Igår drog Göta MS motionsserie igång. Banan var rejält hal efter fredagens snöblandade regn. Jag startade lite stelt och ryckigt, lite stressigt nästan. Ganska snabbt kände jag att kroppen inte svarade som den brukar, antagligen sviter efter förra helgen.
I mitten på andra varvet gled jag omkull på en rot lite lätt. En vurpa som man gör titt som tätt. Men denna gången lyckades jag klämma handen mellan styret och en sten. När jag reste mig kollade jag på handen och såg att lillfingret inte riktigt pekade dit den skulle, och det smärtade en del.
Magnus Östlin hjälpte mig att få hojen ur spår och jag knatade tillbaka till depån. Jonas Karlssons pappa Anders Håll var snäll att hämta hojen och lasta den, och Håkan Kilgren var snäll att skjutsa mig till sjukstugan. Stort tack till Er!!!
Väl på sjukan tog det lite tid som det brukar, men tur i oturen visade det sig att fingret inte var av. Det hade hoppat ur led, och med ett enkelt ryck från docktorn låg det på plats igen. Nu skulle jag vila ett par veckor, så 12-timmars i Skövde nästa helg ser inte så ljust ut, dessvärre. Men till lag-SM i Enköping 6 maj hoppas jag vara igång igen.

SM Vimmerby

I söndags var det så dags för SM-premiär. Gnagaredalen i Vimmerby var platsen och jag åkte ner med familjen redan lördag morgon. Gick ett par prov och kunde konstatera att det skulle bli en blöt och krävande tävling.

Kände mig lugn och sansad vid start, ville bara ut och ha kul. Det rullade på bra, men jag hade lite problem att hitta fästet på de blöta stenarna så det blev lite fjantiga och onödig marksyningar.

5 prov skulle avverkas tre gånger. Första två proven var rätt långa och steniga, medan de sista var lite snabbare och kortare.

På andra varvets andra prov lyckades jag köra fast. Ordentligt..! Jag vet inte hur länge jag fick lyfta, bära och släpa för att komma loss, men det sög musten ur mig totalt. Den läskigaste känslan jag någonsin varit med om. Försökte fortsätta på nästa prov men det fanns inte ett enda uns ork kvar i kroppen, så det var bara att svänga av.

Så här i efterhand är man ju såklart lite besviken, men man får se till att körningen funkade fint fram till missödet. Bara att "bryta ihop och komma igen".

Träningen rullar på

SM-premiären närmar sig. Om bara en dryg vecka smäller det.
Det har flutit på bra med träningar. Tre-fyra fyspass i veckan, och ett par hojpass. Har tränat ett par gånger med Robban Grindberg, och då har Jonas Karlsson också varit med. Det är obeskrivligt hur givande det är för en annan att få dessa möjligheter. Först berättar Robban vad som ska göras, sen får Jonas ofta visa. Och att ta lärdom av en förare av VM-kaliber är galet lärorikt.
Formen känns bra. Lite matt i kroppen efter en hel del träning, men grunderna sitter bra nu och det ska bli kul att åka ner till Vimmerby och bara köra mitt eget race och kolla hur långt man kommer.
Återkommer efter premiären.

Träning Arboga

Igår blev det barmarkspremiär. Följde med Patrik Ståhl (www.patrikstahl.se) och Jessica Malcolmsson (www.jmenduro.com) till MX Ramstigen, för att köra sand. Precis som vi var det ett hundratal förare till som tyckte att detta var en bra idé. Blev mycket träning av omkörning och en hel det tear-offs denna dag.

4 pass á 20 minuter körde vi. Första passet var riktigt knepigt. Banan var fortfarande relativt fin, men jag hade inte rört fjädringen sen förra helgens stenbana i Kungsängen. Den var väldigt svampig för det här föret. Det i kombination med att man inte kört odubbat tidigare i år, bidrog till rätt duktig armpump.

Inför kommande runda vred jag på fjädringen rätt duktigt, och nu gick det fint att köra. Hade rätt bra flyt, framför allt på de långa rakorna. Det som jag strulade med under hela träningen var kurvorna. Man är van vid ett stenhårt underlag, och nu flyttade vallarna på sig hela tiden. Gick i alla fall inte omkull nån gång.

Nästa helg blir det nog en färd dit igen.

Final Östra Open - Kungsängen

Som titeln visar var det i helgen äntligen, eller tyvärr, dags för final i Östra Open. I1 utanför Kungsängen har fått stå för detta de senaste åren. Inte alls mig emot, då banan passar mig riktigt bra.

Målsättningen inför serien var en top fem-placering, och inför finalen var jag sexa endast tre poäng upp till femte. Då jag var sjuk förra helgen tappade jag lite kontakt med täten i serien, men fick starta i andra seedade led.

Startade ganska lugnt och avvaktande, men redan efter halva varvet började jag komma ikapp ett par av de som startade framför, så de körde jag om. Strulade med lite kramp, men efter första service var den borta och jag kunde börja dra lite mer. Lyckades efter andra varvet gå upp i ledning och efter det var det ingen som mäktade med det tempot jag höll. Blev en vinst med ganska klara 55 sekunder.

Det som framför allt gjorde detta var dels den högintensiva tempoträningen jag kört med Robban Grindberg. Jag hade mer attack under hela racet. Den andra delen är den mentala. Redan på fredagen började jag försöka peppa mig själv, och till start hade jag en riktigt skön inställning.

Tack vare detta, som jag nog får kalla mitt livs race, hoppade jag upp i totalen och slutade 4.a bara tre poäng från pallen. Jag är riktigt riktigt nöjd med detta! Mina målsättningar för både Östra Open och Östra by Night är uppnådda med marginal, och från prisutdelningen fick jag med mig två fina pokaler.

Inget Östra i helgen - sjuk...

Fan så irriterande. Har lyckats hålla mig frisk hela vintern, men nu ville inte kroppen längre. Lagom till Östra i Bergby som jag skulle kört i morse fick jag feber och massa skit.
Ska försöka krya på mig och vara tillbaka nästa vecka i Kungsängen.

Östra By Night-Final Botkyrka

I onsdags kväll bar det iväg till Botkyrka för final i den nya miniserien Östra By Night.
I min klass, Bredd, stod det inför tävlingen mellan mig och Magnus Norberg. Jag hade 5 poäng upp till honom i totalen. Mange är en rutinerad och snabb förare så jag funderade rätt mycket på hur jag skulle göra. Jag var tvungen att vinna, och Mange bli trea som bäst - då tog jag hem segern i serien.
Väl vid start fullkomligt vräkte regnet ner, och på grund av tjälen i marken hade vattnet ingenstans att ta vägen, utan det blev en av de blötaste tävlingarna jag kört. Jag letade efter Mange i mörkret och ställde mig bredvid honom. Jag tänkte att om vi startar ihop och jag släpper honom med ett par meter, så behöver jag bara vara i bakhjulet på honom för att vinna.
Tappade honom lite väl mycket i början, så jag såg honom inte ens. Men envis som man är kämpade jag ikapp och vid första varvningen var jag precis bakom honom.
En bit in på andra varvet kände jag att jag hade mer att ge, och samtidigt som vi släppte förbi en junior passade jag på att smita förbi Mange. Sen tog jag rygg på junioren och efter ett tag såg jag inte längre Mange i hasorna.
På fjärde (av sex) varvet gick jag omkull i den största vattenpölen på hela banan. Låg där raklång och tänkte att nu skiter jag i det här. Ville hem till värmen, haha. Men jag fick rygg på klubbkompisen Alex Gunnerheim och vi hade en skitrolig fajt resten av racet. Riktigt jämnt och bra drog vi.
Väl i mål visade de sig att jag gjort vad jag kunnat och vunnit. Dessutom hade tydligen Mange Norberg brutit efter två varv, så på grund av det knallade jag om i tabellen och blev etta i den här serien. Målsättningen var topp tre, men en vinst gör ju inget.
Nu var det visserligen första året som vi körde så det blir nog tajtare racing nästa år.

Östra Open no.5 Lunda

Igår drog andra halvan av Östra Open igång. Denna gång stod Östhammar som värd och bjöd på en svårkörd bana på Lunda flygfält. Rejält med snöblask hade fallit under lördagsnatten så det blev premiär för snösulor.

Startade denna gång i andra led då jag klättrat till 6.a totalt efter Västerås. Drog ifrån på en gång och fick en lucka. Kom ikapp två som startade innan mig då de gått omkull. Tyckte jag fick in ett fint flyt, men sen fick jag världens kramp i underarmarna. Kände inte styret knappt och gick omkull säkert 5 gånger första varvet.
Andra och tredje varvet flöt på lite sådär. Hade stora problem att hitta flytet i körningen, framför allt där det var snöspår. Till fjärde och sista varvet kom Coach Grindberg fram och snackade mig tillrätta och jag åkte ut med en riktigt skön inställning. Satte snabbaste varvet för dagen utan problem. Tänk vad lite mental coachning kan göra... Tack Robban!

Då dagen var lite sisådär blev ju resultatet detsamma. 8.a i bredd är väl precis utanför okej... Tappade även till 7.a totalt i klassen.

På onsdag är det sista Östra By Night. Den går i Botkyrka. Där hoppas jag kunna knyta ihop säcken och sluta på pallen totalt, vilket var målsättningen inför denna miniserie.