12-timmars Skövde

Ja, jag vet. Jag skulle hålla mig lugn ett par veckor. Men det gick inte. Jag har kämpat som fan för att få ihop ett lag till 12-timmars i Skövde och jag tänkte inte missa det.
Fritte ringde sig sjuk fredag morgon, så Larsa Wärn fick hoppa in.
Vi delade upp oss i två gäng med sex timmar var. Nattgänget var Anton Christensen, Larsa Wärn och jag. Det andra gänget var Emil Carlsson, Kristoffer Jönsson och Patrik Ståhl.

Ute på mitt första nattvarv, runt midnatt

Starten gick 22.00 med ett kanonskott. Hela startrakan, första och andra böj var upplysta med hundratals marschaller. Riktigt fränt!! Anton skulle starta och fick en kanonstart. Var på väg mot första böj som tvåa men blev avsatt av en viss 7-faldig världsmästare från Tibro MK. Kom upp och iväg bland de sista. Men vi kämpade på, Larsa ut efter Anton och drog riktigt bra, sen var det min tur. Dessvärre kände jag ganska snabbt att skadan i lillfingret hämmade mig en hel del. Kunde inte hålla i styret.
Banan var rejält vattensjuk och redan efter ett par timmar var den snitslade banan ute på gärdena en enda lång lerig raksträcka. I skogen fanns det gott om surhål att köra fast i om man inte var på hugget.
Runt ett-tiden sa speakern att Anton brutit vid en av tidskontrollerna längs banan, så vi fick skicka ut Larsa för att jaga tid. Vi låg femma då, men vid nästa varvning va vi 25.a och ett drygt varv efter.
Då mitt finger inte höll som jag hoppades kunde jag bara köra ett varv till och vi fick väcka morgongänget lite tidigare. Emil drog ut och började plocka placeringar medan Stoffe gjorde sig iordning. Stoffe som haft ont i handleden sen SM-premiären i Vimmerby drog till med lagets snabbaste varvtider trots en fastkörning, men efter två varv hade hans handled gjort sitt och vi hade inte många gubbar kvar att förbruka. Som tur var fick Antons pappa ordning på hojen så han kunde vara med och dra lite i dagljuset. Patriks Ståhl var på riktigt åkhumör, det märktes. Han bokstavligen flög fram i spåret och satte riktigt vassa varvtider.

Larsa, Stoffe, Emil, Anton, jag och Patrik.

När tävlingen närmade sig sitt slut stog det klart att vi helt klart skulle stå för en makalös uppkörning, men frågan var hur långt det skulle räcka. Målsättningen inför tävlingen var en pallplats, och det var bra nära. Efter 12 timmars körning var vi fyra, endast fem minuter till pallen.
Det här var en idé som blev till verklighet. Om inte om hade funnits, vem vet då hur det hade gått. Jag har redan för avsikt att dra ihop ett lag till nästa år, men då ska vi vara med och fightas om en seger. Extra stort tack till Patriks mamma, Lena Annergård, som var en grym(!) lagledare som var uppe och peppade oss alla hela långa natten.
Lag-SM nästa helg blir det tyvärr inte för mig då jag måste vila mitt finger till SM den 19 maj.

Ofrivilligt uppehåll

Igår drog Göta MS motionsserie igång. Banan var rejält hal efter fredagens snöblandade regn. Jag startade lite stelt och ryckigt, lite stressigt nästan. Ganska snabbt kände jag att kroppen inte svarade som den brukar, antagligen sviter efter förra helgen.
I mitten på andra varvet gled jag omkull på en rot lite lätt. En vurpa som man gör titt som tätt. Men denna gången lyckades jag klämma handen mellan styret och en sten. När jag reste mig kollade jag på handen och såg att lillfingret inte riktigt pekade dit den skulle, och det smärtade en del.
Magnus Östlin hjälpte mig att få hojen ur spår och jag knatade tillbaka till depån. Jonas Karlssons pappa Anders Håll var snäll att hämta hojen och lasta den, och Håkan Kilgren var snäll att skjutsa mig till sjukstugan. Stort tack till Er!!!
Väl på sjukan tog det lite tid som det brukar, men tur i oturen visade det sig att fingret inte var av. Det hade hoppat ur led, och med ett enkelt ryck från docktorn låg det på plats igen. Nu skulle jag vila ett par veckor, så 12-timmars i Skövde nästa helg ser inte så ljust ut, dessvärre. Men till lag-SM i Enköping 6 maj hoppas jag vara igång igen.

SM Vimmerby

I söndags var det så dags för SM-premiär. Gnagaredalen i Vimmerby var platsen och jag åkte ner med familjen redan lördag morgon. Gick ett par prov och kunde konstatera att det skulle bli en blöt och krävande tävling.

Kände mig lugn och sansad vid start, ville bara ut och ha kul. Det rullade på bra, men jag hade lite problem att hitta fästet på de blöta stenarna så det blev lite fjantiga och onödig marksyningar.

5 prov skulle avverkas tre gånger. Första två proven var rätt långa och steniga, medan de sista var lite snabbare och kortare.

På andra varvets andra prov lyckades jag köra fast. Ordentligt..! Jag vet inte hur länge jag fick lyfta, bära och släpa för att komma loss, men det sög musten ur mig totalt. Den läskigaste känslan jag någonsin varit med om. Försökte fortsätta på nästa prov men det fanns inte ett enda uns ork kvar i kroppen, så det var bara att svänga av.

Så här i efterhand är man ju såklart lite besviken, men man får se till att körningen funkade fint fram till missödet. Bara att "bryta ihop och komma igen".

Träningen rullar på

SM-premiären närmar sig. Om bara en dryg vecka smäller det.
Det har flutit på bra med träningar. Tre-fyra fyspass i veckan, och ett par hojpass. Har tränat ett par gånger med Robban Grindberg, och då har Jonas Karlsson också varit med. Det är obeskrivligt hur givande det är för en annan att få dessa möjligheter. Först berättar Robban vad som ska göras, sen får Jonas ofta visa. Och att ta lärdom av en förare av VM-kaliber är galet lärorikt.
Formen känns bra. Lite matt i kroppen efter en hel del träning, men grunderna sitter bra nu och det ska bli kul att åka ner till Vimmerby och bara köra mitt eget race och kolla hur långt man kommer.
Återkommer efter premiären.