Den skada jag ådrog mig under SM i Borås ansågs vara "halv-akut" varvid jag fick en operationstid i slutet på november. Fram till dess ville läkaren att jag skulle hålla mig lugn. Så jag beställde en ny hoj, för leverans efter helgen, och åkte ner till Linköping för att köra slut på den gamla hojen under Stångebroslaget.Jag körde i klassen Nationell Senior, klassen under Elit Senior. Eliten släpptes iväg i en separat start och ca 5 min senare var det vår tur tillsammans med Nationell Junior. Uppskattningsvis var det ca 100 förare som skulle iväg samtidigt, och jag stod i andra startled. Inte uppskattat med tanke på hur mycket det dammade.
Till min, och säkert många andras, förvåning fick jag en kanonstart. Ur startböj var jag sexa!!! Sen var det bara att hålla i för glatta livet. Inne i skogen dammade det som sagt jättemycket och vid ett par tillfällen fick jag stanna helt för att se var jag skulle åka.
Efter tre varv gick jag in i depå och fick då information om att jag låg trea i min klass. Jag kände att värmen började slå in rejält men tänkte ändå göra så gott jag kunde. Mycket riktigt gick jag in i väggen... rejält! Stundtals kände jag mig svimfärdig och jag började se dubbla spår längs banan.
Precis när jag skulle gå ut på mitt sista varv, efter 2,5 timmar, blev jag varvad av ledande Calle Sjöö och då flaggade dom av tävlingen. Tur var väl det för jag var helt slut. I mål var jag sjua i min klass. Nåt som jag är riktigt nöjd med. Dels med tanke på utmattningen, men framförallt att jag väldigt sällan lyckas särskilt bra på långa varvlopp.
Nästa race blir dubbel-SM på hemmaplan 14-15 augusti.
Placering: 7
